Förra året på vårkanten fick jag besök av en gammal kompis jag gick högstadiet med. Hon bor i Stockholm nu, hon och hennes mamma kom hit med LP-stiftelsen förut.
Då när de bodde här kom hennes lillebror (Simon) på besök ibland, han var då 5 år gammal och tyckte att det var hur kul som helst att vara här, å det är klart, är man 5 år och kommer hit på vintern när det är MASSOR med snö (som han då inte hade sett så mycket av) får prova att köra skoter SJÄLV, åka pulka, grilla korv ute mm så är det klart att man tycker att det är kul!!
Men så förra året var det dags att åka hit igen, han skulle följa med storasyster!
Det hade gått 8 år sen sist och han hade hunnit bli 13 år gammal...
Han hade kvar i sitt minne hur oerhört roligt det var att komma hit upp, och jag var lite smått orolig för att han inte skulle tycka det, ni vet allt var ju så annorlunda när man var liten....
Men de kom hit, jag hämtade dem på flygplatsen i Umeå....
I vanliga fall när man har hämtat nån som inte varit här så brukar det krystas om hur mycket skog det är, och att allt är så öde... men nädå inte ett ljud från baksätet...
Vi kom hem, jag fixade lite middag, och jag och kompisen hann inte ens äta upp från tallriken innan han (simon) hade packat upp sina fiskegrejer och var på väg ut genom dörren...
Han frågade vart närmsta vatten fanns och jag förklarade att det var ca 2-3 km till närmsta sjön och sa att om han väntade kunde han få skjuts, och så blev det. När vi närmade oss så såg vi en kille som stod och fiskade från en brygga å Simon skek, här släpp av mig här.... okej.... vi hämtar dig om 2 timmar då sa vi...
2 timmar gick och vi körde dit, då såg vi dom ute på sjön i en båt, han och den andra killen hade blivit "bästisar" och Simon ville inte alls hem.... Fisk i massor hade de fått oxå! Vilken lycka!!
...Men vi tog hem honom, de träffades igen flera gånger under veckan han var uppe, inte bara honom nädå han skaffade sig en massa andra kompisar oxå, nån t.o.m kom och sov över!

En dag hade han själv tagit intiativ och gått ner till älven för att fiska, tillslut när han inte dök upp på en bra stund tog vi bilen dit ner och där står han med värsta STORGÄDDAN, som han fått på första kastet, han kunde ju inte GÅ hem med gäddan och han vägrade ju lämna den.... så vi fick ta hem honom och gäddan med bilen, Sambon fick rensa och koka den till katterna och så blev alla nöjda och glada....

Jag som varit så orolig över att han inte skulle trivas....

Nu har jag hört att han blivit lite av en "mini ligist" där nere i stora staden, så jag tror minsann att det är dags att jag bjuder hit honom igen så han får smaka på det norrländska lugnet....

Simon med storgäddan

Förra året på vårkanten fick jag besök av en gammal kompis jag gick högstadiet med. Hon bor i Stockholm nu, hon och hennes mamma kom hit med LP-stiftelsen förut.
Då när de bodde här kom hennes lillebror (Simon) på besök ibland, han var då 5 år gammal och tyckte att det var hur kul som helst att vara här, å det är klart, är man 5 år och kommer hit på vintern när det är MASSOR med snö (som han då inte hade sett så mycket av) får prova att köra skoter SJÄLV, åka pulka, grilla korv ute mm så är det klart att man tycker att det är kul!!
Men så förra året var det dags att åka hit igen, han skulle följa med storasyster!
Det hade gått 8 år sen sist och han hade hunnit bli 13 år gammal...
Han hade kvar i sitt minne hur oerhört roligt det var att komma hit upp, och jag var lite smått orolig för att han inte skulle tycka det, ni vet allt var ju så annorlunda när man var liten....
Men de kom hit, jag hämtade dem på flygplatsen i Umeå....
I vanliga fall när man har hämtat nån som inte varit här så brukar det krystas om hur mycket skog det är, och att allt är så öde... men nädå inte ett ljud från baksätet...
Vi kom hem, jag fixade lite middag, och jag och kompisen hann inte ens äta upp från tallriken innan han (simon) hade packat upp sina fiskegrejer och var på väg ut genom dörren...
Han frågade vart närmsta vatten fanns och jag förklarade att det var ca 2-3 km till närmsta sjön och sa att om han väntade kunde han få skjuts, och så blev det. När vi närmade oss så såg vi en kille som stod och fiskade från en brygga å Simon skek, här släpp av mig här.... okej.... vi hämtar dig om 2 timmar då sa vi...
2 timmar gick och vi körde dit, då såg vi dom ute på sjön i en båt, han och den andra killen hade blivit "bästisar" och Simon ville inte alls hem.... Fisk i massor hade de fått oxå! Vilken lycka!!
...Men vi tog hem honom, de träffades igen flera gånger under veckan han var uppe, inte bara honom nädå han skaffade sig en massa andra kompisar oxå, nån t.o.m kom och sov över!

En dag hade han själv tagit intiativ och gått ner till älven för att fiska, tillslut när han inte dök upp på en bra stund tog vi bilen dit ner och där står han med värsta STORGÄDDAN, som han fått på första kastet, han kunde ju inte GÅ hem med gäddan och han vägrade ju lämna den.... så vi fick ta hem honom och gäddan med bilen, Sambon fick rensa och koka den till katterna och så blev alla nöjda och glada....

Jag som varit så orolig över att han inte skulle trivas....

Nu har jag hört att han blivit lite av en "mini ligist" där nere i stora staden, så jag tror minsann att det är dags att jag bjuder hit honom igen så han får smaka på det norrländska lugnet....

Simon med storgäddan